onsdag, mars 14, 2007

Rundgång i min plånbok

Någon postade idag till Slashdot om hur USAs regering hjälper till att subventionera övergången från digital till analog TV. Personen kommenterar själv det hela:

I am blown away that with all of our current problems — homelessness and crime on the home front, war fighting and terrorism abroad — our government is seriously going to spend this much money on upgrading peoples' televisions."

Någon annan svarar:

Seriously, the government knows that the incestuous US 'service' economy needs people to buy shit they don't need or it all collapses.

Huvudet på spiket är träffat och jag förundras. Jag känner mig fången i ekorrhjulet när mitt välfarande är beroende av mitt eget konsumerande. För att jag ska kunna få det bättre måste den nationella och den internationella ekonomin "gå bättre" och det gör den när vi köper mer saker och tjänster. Alltså, för att kunna tjäna mer pengar så måste jag lära mig att sätta sprätt på dessa pengar i en allt snabbare takt.

Jag lever och jag lär och väntar nu på den dagen då jag har så mycket prylar att jag inte behöver bry mig om hur marknadsekonomins periferiländer slåss om tynande resurser för att kunna producera mer. Att det inte gör någonting att tjänsteindustrin måste sänka min lön för att kunna tjäna mer för att kunna hålla fart på ekonomin. Att jag måste jobba sextio timmar i veckan för att produktionen inte har råd att anställa utan måste friställa resurser. Fast egentligen, varför skulle det vara så svårt - det är ju ändå för min skull.

Inga kommentarer: