Det finns mat så att det räcker till alla

Någon på Expressen, i samröre med en "personlig tränare" vid namn Jesper Johansson, försöker etablera en bild av att Jessica Alba skulle vara vältränad!? Jag svimmar. ANOREKTISK borde ligga närmare sanningen. Skönhetsidealen är inte bara orealistiska längre, utan till på köpet avtändande. Vem vill kramas med en hög av skinn och ben??

Lulepop

Idag tänkte jag ge Bear Quartets Eternity Now en genomlyssning, men det dröjde inte så länge innan jag insåg att det skulle ta tid att processa den skivan. Lade därför ner projektet efter ett par låtar eftersom jag kände att jag inte orkade riktigt. Lyssnar inte på musik på samma sätt som när jag var singel, inte hade några tider att passa och satt uppe hela nätterna bara för att det var då som jag mådde som bäst/sämst. Då var det inte främmande att nöta in en skiva, vilket i och för sig brukar betala sig, men som kräver en viss sorts ro i själen. Det är svårt att sätta fingret på och jag är inte helt säker på att jag skulle ha rått på Eternity Now då heller. Kanske en annan tid och annan plats, men just nu känns det roligare att plocka fram Personality Crisis och bli lite Luleå-sentimental.

Summan av dumheterna är konstant

Vid morgonfikat på jobbet idag insåg jag att påläggsskinkan var paketerad extra finurligt för att den skulle vara lätt att få ut ur förpackningen. Varje skiva var som rullad var för sig och det var en mycket luftig förpackning. Det var alltså först idag som jag insåg hur detta går stick i stäv med till exempel hur toalettpapperstillverkarna kan göra en mindre förpackning med ett miljömotiv. Eller kanske inte stick i stäv, men det tyder i alla fall på en skillnad i prioriteringar. För medan en toalettpapperstillverkare alltså kan tycka att det är lämpligt ur miljöhänsyn att försöka tillverka så små förpackningar som möjligt, så kan en skinktillverkare(!?) välja en större förpackning än nödvändigt för att underlätta vardagen för slutkonsumenten. Här går det antagligen att argumentera för och emot vilken positiv miljöpåverkan en mindre förpackning egentligen har, för så mycket lastbilar som rullar i det här landet så är knappast alla fullastade, men om det nu finns en miljlöpoäng med att ha så små förpackningar så har vi här en märkligt symbios - det den ena ger, den andre tar.

Jag gjorde en liknande iaktagelse på Universal Studios i Los Angeles, en gång i världen. Det var i eftersvallet av energikrisen i Kalifornien och på snabbmatstället där vi skulle förtära vår lunch, alldeles i utkanten av Universal Studios, var det dunkel belysning och en text på väggen förklarade att den nertonade belysningen var den aktuella snabbmatkedjans bidrag till att avhjälpa energikrisen. Alltså, restaurangkedjan hade aktivt försökt minska sitt energianvändande för att i sin tur minska belastningen på elnätet. Verkade schyst. Någon/några timmar senare, inne på själva området, sprang vi på en annan restaurang där prioriteringarna för dagen såg något annorlunda ut. Jag vet inte exakt hur varmt det var just då, men det var mycket varmt - kanske 30-35 grader. I klassisk Kalifornisk stil så var det emellertid kanske 20 grader inne på restaurangen, men det som fick klimatpolicyn på just denna restaurang att skilja sig från mängden var att alla dörrar stod på vid gavel. Jag tror det var tre stycken stora dubbeldörrar - kylanläggningen måste ha gått på högvarv. Jag kan inte bestämma mig för om det fick energikrisen att kännas närmare eller mer avlägsen.

Jag hoppas att inte dessa två "incidenter" alena bevisar hur vi människor vägrar utvecklas.

Maildöden

E-post är förjävla hopplöst ibland. Trummisen i bandet jag spelar i har skickat jävligt tykna brev i min riktning på sistone och nu vet jag inte vad jag ska läsa in i dom. Jag kan inte riktigt avgöra om han är ironisk eller bara hatar mig.

Jag kan tänka mig att han tycker att jag bromsar bandet. Är inte riktigt på samma nivå som de andra, men samtidigt - någon måste ju vara sämst också. Konflikträdd som jag är så kommer det antagligen bara glida förbi eller så kommer jag att hoppa av bandet. Risken är att jag missfötsått allting, för jag har fått höra att jag läser in lite för mycket i saker ibland.

Tillbaka till min poäng nu. Det borde vara förbjudet att vara för subtil när man skickar e-post. Är man ironisk så kan man hissa ironiflaggan så man fattar. Så slipper jag sitta här och analysera sönder fem ord och en punkt.

Synar cynismen

Jag tror jag börjar bli gammal och jävligt cynisk. Kom att reflektera över detta just i detta nu när jag satt och mumsade min middagsomelett framför TVn. Eftersom fjärrkontrollen är på vift så orkade jag inte zappa bort reklamen utan hamnade framför HPs "The computer is personal again"-kampanj.

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur HPs marknadsföringsavdelning måste vilja att jag ska tänka att: "Coolt! Om Jay Z tycker det är så viktigt att göra reklam för HPs bärbara datorer så måste det vara någonting han tycker är ballt att bli förknippad med!". Fast i slutändan så sitter jag ändå och tänker att: "Jaha, så det är så viktigt för HP att jag ska tycka deras bärbara är coola att dom kan betala Jay Z så mycket pengar att han kan tänka sig bli förknippad med dom." Jag känner mig cynisk samtidigt som HP verkar desperata.

Det hände också idag att jag var till Elgiganten med en kompis. Döm om ingens förvåning när veckans reklamblad innehöll kampanjvaror som inte gick att finna någonstans i butiken. När kompisen frågade en säljare just specifikt om två produkter i reklambladet så kunde inte säljaren förmå sig att ge tillstymmelse till vettig förklaring utan försökte snacka bort det hela med att det stod "från"-pris i annonsen. Problemet var bara att motsvarande produkt inte fanns i butiken alls, med något pris över huvudtaget. Det är så jävla dumt gjort av Elgiganten och spär bara på myten om de evigt slut lockvarorna. Det är bara att bränna reklambladen antar jag.

Att vara cynisk verkar kanske inte helt orimligt ändå. Vilket i och för sig skulle visas.

Rundgång i min plånbok

Någon postade idag till Slashdot om hur USAs regering hjälper till att subventionera övergången från digital till analog TV. Personen kommenterar själv det hela:

I am blown away that with all of our current problems — homelessness and crime on the home front, war fighting and terrorism abroad — our government is seriously going to spend this much money on upgrading peoples' televisions."

Någon annan svarar:

Seriously, the government knows that the incestuous US 'service' economy needs people to buy shit they don't need or it all collapses.

Huvudet på spiket är träffat och jag förundras. Jag känner mig fången i ekorrhjulet när mitt välfarande är beroende av mitt eget konsumerande. För att jag ska kunna få det bättre måste den nationella och den internationella ekonomin "gå bättre" och det gör den när vi köper mer saker och tjänster. Alltså, för att kunna tjäna mer pengar så måste jag lära mig att sätta sprätt på dessa pengar i en allt snabbare takt.

Jag lever och jag lär och väntar nu på den dagen då jag har så mycket prylar att jag inte behöver bry mig om hur marknadsekonomins periferiländer slåss om tynande resurser för att kunna producera mer. Att det inte gör någonting att tjänsteindustrin måste sänka min lön för att kunna tjäna mer för att kunna hålla fart på ekonomin. Att jag måste jobba sextio timmar i veckan för att produktionen inte har råd att anställa utan måste friställa resurser. Fast egentligen, varför skulle det vara så svårt - det är ju ändå för min skull.

Börja

Jag har ingen känsla för någonting längre. Det inkluderar även att skriva. Läste en blogg idag om diverse och blev så sugen på att skriva sorgsna och introverta sångtexter om de tankar som bloggen slog an. Det var då jag insåg att jag vet inte hur man gör - hur man skriver vad man tänker. Så jag ska träna jag måste träna...